Jag släpper aktertamparna från flytbryggan på Björkö. Sakta glider Stardust ut för att blir hängande med fören mot den lätta sydvästliga vinden, vilandes i förtampen.
Kvällstystnaden beslöjas av regn som inte faller. Tanken på att starta maskin känns som en kränkning av en moder som blottlägger sig för att skänka en gåva.
Text: #MagLaBGB
Som så ofta förut… men.
Stardust och jag skall ner mot Lindholmspiren där vi skall ha vår bas för de kommande två veckornas jobb. Det är måndag kväll och regnet är närvarande, men det ser ut att hålla sig i molnen de närmaste timmarna.
Många gånger har jag företagit mig denna tur. Efter helgen på Björkö eller skärgård skall jag in till statskaj för kommande veckas uppgifter och jobb. De flesta gångerna går turerna för maskin på grund av lättja i en trött kropp.
I siktet ligger göra, istället för att vara.
För sällan är kroppen tillräckligt närvarande för att se hur rikare livet blir genom att bejaka ansträngningen som segling från kaj ger.
Vind för lätt för att skapa segelfladder…
När fendrarna är inplockade och tevattnet påsatt, segelkapellet avplockat och plottern upptänd så bryter fallvinchens rasslande försiktigt tystnaden och segeltravarna tar sig sakta upp i likrännan.
Storseglet låter sig top-hissas i vind för lätt för att skapa segelfladder, men tillräcklig för att Stardust skall glida ner på sidan när den sista tampen släpps från fördäck.
Storseglet fyller och Stardust börjar stillsamt rör sig mot hamnpirarna, ut rullar förseglet och skotas för bidevind. Sakta bygger Stardust fart och lätt lutning ut genom pirarna.
Jag sätter mig tillrätta i lä för att komma nära det porlande vattnet och för att i det svaga ljuset se vindströmningen runt förstaget
Mot en annan tjusning…
Med ett par båtlängder från Hälsö fyr går Stardust sävligt över stag och vi sätter oss båda tillrätta på en bog som sedan leder oss förbi Kalvsund, Grötö och in mot stadens ljus. Mot en annan kaj och ett annat liv, mot en annan tjusning…. Man kan inte fullt ut vara i den ena utan att också ha den andra.
